Hemmansägare Jan Jansson

Blev 89 år.

Barn med Johanna Jansdotter (1824 - )

Noteringar

I hfl 1826 anges att 6 årige Jan är snäll.

Familjen bodde i Gårdsvik i Gillberga 1854 till 1863, då Jan var lantbrukare på en gård som ägdes av Nils Engelbrektsson från Ö Rud Stavnäs. Gården ligger nära Värmskogs kyrka och sonen Carl döptes där.

Stugan Öststuga var flyttad från Stubberud.

För att arbeta ihop kapital för att köpa föräldra hemmet och att betala sina syskon reste Jan till Nord Amerika och kom till Minnesota. Ett brev till familjen återges nedan.

Minneapolis den 14 de Maij 1872

Älskade Maka och Barn!
För kjärkomna skrifvelsen af d 14 Mars får jag hjertligt tacka. Det var högst glädjande för mig att när jag kom hit upp ur Wästerns vilda skogar d. 10 dennes få emottaga den och deri finna att Hustru och barn lefde i häsoägande tillstånd. Och jag har Gudi tack samma, för eder tillfredställande underrättelse att återgifva. Jag har blott under vintern varit lindrigt krank i 5 dagar. Arbetet i skogen är stundom hårt men emellanåt lindrigt så man fick taga igen sig...........<oläslig rad >...... uppläggas ledsnade Gustaf och jag och tog kvitt 7 dennes. Vi hadde då att gå till fots 25 mil i Wildmarker, Moras och eländighet så vi många gånger var i tvivelsmål om vi skulle taga oss fram eller icke, men det bra nog, så vi kom fram till Muddrivers station d.g. der vi gick på bantåget. Men reserne här i amerika är förenade med bekymmersamma besvär och kostnader, vi fick fri fragt bort men icke tillbaka samt 27 dollar i månaden och fri board. På månaden räknades 26 arbetsdagar och räknades från den dag vi gick på trainet här i Minneapolis. Så jag kan icke annat än att vara riktigt nöjd med min winterfortjenst. Jag hr betalt Gustaf så syster Anna är fri från Borgen, till ytterligare bevis härpå medföljer reversen, så i har att återse beviset öfver våra kreaturs Pantsättande. Jag minns eij om jag nät förr måste låna 30 Rd. till i Cristiana af Gustaf men det är gudi lof godtgjort utan att behöfta taga mig för nära, utan blir hällsan mig fortfarande följaktig, så torde jag snart få något att sända hem, om jag bara får arbete snart igen, hvilket jag nog hoppas sedan vi får hvila upp efter Wintrens och resans svåra mödor.

Då vi hyrdes åt skogen sade Contragttarn sig hafva uppsändt 8 man att uppsätta skjante men då vi komvar mesta delen af timret ohugget, då hadde vi att ligga 5 nätter i ett granrisskydd öppet på ena sidan hvarest en stor stockeld uppgjordes och underhölls om natten, och vi hade många hårtäcken (blänke) att inrulla oss i men detta oaktadt frös vi rätt illa emellanåt och våra stöfler var Hårda som Horn om Morgnarne. Sedan vi fick skjantet i ordning blef det någorluna men vår bädd bestod endast av granrispå golfvet som bruklig är i kolkoijern i Sverige, sedan et blänke därpå och några och några att breda på sig, och sina egna klär till hufvudkuddar, der sågs inga andra Människjor än arbetskamraterna som mästadels var Irländare, som är af det mäst Fullsindta man träffar, utomen Tysk och en Amerikanare dessa var beskedliga, äfven har vi sett och haft i vårt skjante mångaIndianer. Sedan älfven (refven) blef öppen kom de, bärande sina Näfverbåtar på Hufvudet och satte ut i refven, sällan öfver två i hvarje båt. Då hårt rägn inträffar drar de upp och hvälver sina båtar och kryper under dem. jag tyckte dessa arma varelser tillbringade ett uselt lif. På vår resagenom skogen såg vi många grafvar der de begraft sina döda och detta ingaf mig en kjänsla till medlidande öfver dessa oupplysta varelser. De var menlösa och hade de fått mat och litet tobakaflägsnade de sig, deras mörka och föga välbildade ansighte samt baktill 2 långa svarta hårflätter och en underligt med band uttålad hufvudbonad gjorde dem underliga till utseende. Lyckligt och väl hit komna täffade vi O Nilssonoch Hans Hustru Johanna från Tångberg och Boardar nu hos dem. De hyrer 3 rum och har flera Boardare af Svänsker deriblandt många bekanta såsom Murer S Pettersson från Bofasterud hans Hustru och barn, hans bröder Anders Gustaf och August. Deras syster är i samma hus hos en annan familj. Muraren Olof från Yttra Rud är äfven här, i skall tro det vara trefvligt komma ur den aflägsna skogenoch träffa så många bekanta från hemtragten och få ligta rigtigt, men vi har ännu icke fått något arbete så jag vet icke om vi kommer att stanna här i staden eller icke. Det var ledsamt med edra förra bref som jag ännu icke bekommit och således blifvid obesvarade och att det dragit så långt ut med dessa men nu kan i se att felet ligger deri att jag varit så aflägset och icke hadde någon som kunde rekomendera det till mig. Jag får till sist önska eder en fortfarande välgång. Häla och trefvnad, dig min Johanna och mina Gossar från den som med en Makes och Faders ömhetskjänslor Tecknar vänskapsfullt.

Jan Jansson

Hälsa åt Högen, Framme och åt Stubberud

Personhistoria

Källor